Peppe and the Popping Peanuts var ett band jag var med i för alldeles för många år sen som bestod av Roger Broman som spelade bas, gitarr och var tillsammans med Jörgen Hedman, även han på bas , gitarr, congas också dom som sjöng mest, lite av huvudfigurerna i bandet. Martin Ogland , gitarr, och jag (keyboard, gitarr ) var nog mest i bakgrunden tillsammans med Lars Gillén som spelade trummor. I slutet fick vi körtjejer då bandet blivit i Rogers regi Spirella Girls, men det var ju helt okey då vi egentligen splittrats redan mer och mer....
Det var nog mellan 1974-78 vi var ett band och sen några spridda gigg efteråt på 80/90-talet, då för att nån ville att vi skulle spela av nån anledning. Roger var alltid pigg på det men vi andra kanske lite mindre entusiastiska kanske......
Nu när man börjar bli gubbe själv så kan man ju lämna ett lite digitalt minne som finns kvar när man lämnat in, med mina "korrekta", kan inte påstå att man minns allt, men minnen och bilder man har kvar i lådan av nån anledning .....När jag lämnade Umeå så finns det tydligen andra som sagts sig vara med i Peanuts, nåt jag hört i efterhand, för mig var det iallafall enbart , Roger, Jag, Jörgen, Martin och "Lollo" Gillén, Luffarna i Kosmos.....
Nu när man börjar bli gubbe själv så kan man ju lämna ett lite digitalt minne som finns kvar när man lämnat in, med mina "korrekta", kan inte påstå att man minns allt, men minnen och bilder man har kvar i lådan av nån anledning .....När jag lämnade Umeå så finns det tydligen andra som sagts sig vara med i Peanuts, nåt jag hört i efterhand, för mig var det iallafall enbart , Roger, Jag, Jörgen, Martin och "Lollo" Gillén, Luffarna i Kosmos.....
Luffare i Kosmos var nåt vi gillade, för att ha en egen spelplan live, inte bli bäst på spela tekniskt, inte bli popstjärnor, inte bli nåt annat än just nåt utflippat där och nu, som var skoj att göra, det tror jag var temat för oss då. Även om ambitioner fanns senare för vissa så var just detta band nåt som fanns då och var tokroligt just då, inget man vill göra igen, återförening som gamla gubbar eller sånt, det skulle helt enkelt inte funka eller en vara roligt för nån.
Varför namnet Peppe & the Popping Peanuts?, fråga nån annan, inte en susning, antagligen nåt nån av oss sa kunde vara ett skoj namn och det bara bestämdes så....och att jag skulle vara huvudfigur är ju helt enkelt inte ens sant eller varit så....Rocky & the Rockets?, Ragnar and the Raccons?? fanns bättre namn om man hade velat peka ut frontfiguren , men så blev det bara!
Man skall låta vissa saker vara minnen enbart, men så jag hittade dessa bilder som legat i en låda tills nu som bara lägger här och skriver min version av hur det hela var, ingen nostalgi eller dröm om att återförenas igen (vilket inte funkar då vissa av oss inte ens finns längre i livet här).
Man skall låta vissa saker vara minnen enbart, men så jag hittade dessa bilder som legat i en låda tills nu som bara lägger här och skriver min version av hur det hela var, ingen nostalgi eller dröm om att återförenas igen (vilket inte funkar då vissa av oss inte ens finns längre i livet här).
Har ingen aning, men antagligen tog Kire Amkoff eller Jan Hovenberg dessa bilder, men dom har legat i en låda länge.
Här Roger som Rocky Devil, en av figurerna bland giggens tema, som handlade om i stort sett en popstjärna som drogs med i det kommersiella elände vi alla var emot på den tiden, Denim Devil en annan, så det var mycket man ville höja rösten emot då, kanske även nu, med tanken på var jag själv hamnade i flera år....skäms ibland , men Mello och Eurovision blev nåt jag blev inblandad i på senare år, det är inte lätt att svälja stolthet, men pröjset för det liknande inte nåt man skulle få som frilans jazz musiker....
Våra texter var nog lite speciella, mycket tack vare Roger och Jörgens mycket speciella hjärnor. Jag skrev några låtar också, men i stort sett var det dom som stod för just texter, Martin och jag var lite mer dom som bestämde själva musiken, så det lät lite uttänkt iallafall, men det var nog mest grej att vara så konstiga eller utflippade som möjligt under 70-talet, typ 74-78 (?) då det begav sig med detta.
Att det skulle låta lite slamrigt och improviserat var en tanke, det skulle låta lite pajas med inslag av nåt musikaliskt ibland, när det passade bara....annars hade vi nog repat mer på låtarna och trimmat dom som vi gjorde i våra andra band man var med i, där musiken var i fokus s.a.s
Jag här i replokalen som vi delade med Trotsålderns Barn på Dragonskolan, hade min Farfisa som lät som just en Farfisa...den lät så töntigt att man måste bara ha den, Doors var nog det enda band som den passade i, jag gillade att den lät som en plågad katt.
Vi var ju stammisar på Frii´s Musik affären, köpte gitarrer av dom mumlande bröderna och deras morsa för billiga slantar, och jag tror att Farfisan var ett fynd i deras butik för några femtiolappar kanske.
Även en riktigt skitful Hagström köpte jag på Frii´s för 300 kronor, i pärlemor plast, i blå flake, men som gjorde att när Roger tog den på giggen så slapp jag tvätta greppbrädan med tändarbensin för att få bort svetten när han försökte ta min vanliga gitarr, så den var ett inköp för Peanuts räkning enbart...och jag har den kvar också, efter alla dessa år men lite uppfiffad numera...
Pajaslåtar var ju det självklara valet då publiken skulle flirtas med, alla tokfulla på Krogen Krogen på Ålidhem i Umeå skrålade vilt när man körde just dom. Men det fanns många tänkvärda låtar med, med mycket underfundiga texter bör jag påpeka, det fanns dock ett litet allvar bakom några.
-Pappas Pung
-Jag hade en kuse
-Hemming Sten
-Veckans Brott
-Holger
-Rocky Devil Story
-Rönnskärsverken
-Universum
-Levar Hotell
-Killa mig på Killimanjaro
-Egotripparens låt
-Luffare i Kosmos
m.fl, låtar som jag kan erinra mig om, fanns mer men minnet sviker lite där......man kan ju inte komma ihåg allt....
Låten "Universum" t.ex ,var ju en drift med vad som hände för många på dansrestaurangen på just Universum, universitetets stora skrytbygge när kärlek skall uppstå på dansgolvet efter några öl och drömmar om den stora kärleken, nåt som beskrivs väldigt bra t.ex i TV programmet i "Torsk på Tallin" av Killingänget....
Även t.ex "Rönnskärsverken" var ju en låt som menade nåt också. Låtar som t.ex "Holger" var ju bara en sån typisk allsångs grej, för full publik som vill gapa med.
Bandbokare på Krogen Krogen på Ålidhem var ju Arne Nygren, tidigare ungdomsidolen, Bobby Rixon & the Q-Cambers, svensken med guldstrupen på 60-talet, Arne och jag var kompisar länge efter allt detta, men vi tappade kontakten tyvärr. Och jag fick frågan om att spela på hans begravning, för att den som skulle göra det fick en hjärtattack sist han var pianist på en begravning och vågade inte chansa igen, men tyvärr så var datumen jag fick då lite fel så av detta blev intet.Säkerligen lika bra det...men lite trist kände jag, hade velat säga adjö till honom på nåt sätt på riktigt.
Han var en speciell person,Arne, glad och galen då, mycket blev fel sen för honom, men hoppas allt blev bra till slut dock för våran Arne....
Martin, antagligen den mest musikaliska av oss, och rent tekniskt bättre av oss alla, trots det så hamnade ju han och Gillén väldigt i skymundan, men utan dom hade det låtit värre än det redan lät...men vi hade skoj iallafall, det kan man inte glömma dock. Martin hanterade både fiol och gitarr, och spelar på ännu i dessa dagar med olika projekt. Att vi fortfarande har samma kontakt, trots avståndet, är verkligen en klick glädje för mig, jag ser nog Martin som en av mina absolut bästa och äldsta vänner och vi kan ses när barnbarnen skall besökas och han är i stora staden.
Många spelningar på Gamla Kåren var speciella, det var trång och publiken stod nästan på en och det kunde vara ett speciellt tryck just där, mycket blev improviserat, men skoj.
Med tanke på att detta var under 70 talet när man rökte inomhus, både det ena och andra dessutom så var oftast sikten 2 meter från scenen, så var det liksom ett perfekt ställe på nåt sätt...man kunde bara ösa på oavsett vilka som var där och kollade, man kunde liksom bara göra vad man ville göra just då....
Jag har själv mindre koll på hur många gånger vi lirade på just Gamla Kåren, men det bör ha varit ett antal iallafall, det lustiga är att jag noterade att morgongymnastik på SVT under 2022 sänts några gånger med en frisk tant som gympar just på den lilla scenen, tänk så det kan bli...
Vi spelade sen nåt långsamt, trist elände som låt skit,och folk bara gapade , sen snabbt ut , släckte städbelysningen ,bytte supersnabbt om till idiotkläder , och rusade in och rockade loss i 100, det tog minst 10 minuter innan folk började hänga på igen, verkligen skitrolig grej för oss, säkerligen hemskt för publiken som var där....
Kee spelar ju på ännu i dessa dagar, och maken till tekniskt gitarr under är svårt att hitta, och hans nyanser från Jazz till allt gör honom fortfarande för mig till en unik musiker....och en väldigt, väldigt trevlig person! Skoj att vår musiklärare George gav mig 5:a i musik och samma lärare ett år senare gav Kee rådet att skita i detta med gitarr eftersom hans fingrar var som korvar, så han skulle aldrig bli mer än en medelmåtta....
jo, så det kan gå i livet......man blir vad man förtjänar antagligen..
Jörgen , Finsk tant, dvs han hade snott sin morsas kläder, hittat nån peruk och varför finsk tant skulle var grejen vet nog bara han, kommer ihåg detta vagt bara, men gigg på Gamla kåren ser man på bilden.
Det där med att vi klädde ut oss...mycket var nog för att inte bli sett som ett slags "proggband" , det var ju inget man ville, att alls bli nåt slags politiskt band var inget för oss, trots lite politik i texter och så, .minns att ingen direkt plan nog fanns på giggen vad man skulle ha för kläder, en stor säck med allehanda avlagt fanns i lokalen, och mest skumt vann oftast....bara vi inte stod där i manchesterbrallor och sjöng om Chile, och det var nog bara Rocky och Bertil det fanns nån slags plan för hur dom skulle gestaltas....
Roger igen, osminkad dock, ser nästan normal ut men inne i skallen på den mannen var det sällan normalt, han var då väldigt påhittig, snabb i repliken, fyndig, supernervös och gjorde oftast ett superjobb att anta utmaningen att vara frontfigur , han ville men svettade sönder ett flertal av mina gitarrer.
Roger tog ju vidare Popping Peanuts som senare blev Mollrör (?) och gjorde även en skiva som släpptes med några av våra låtar, som antagligen Roger ändå var den som gjort just dom, sen blev det Spirella Girls som t.o.m hade nån fotbolls hit med Brolin i namnet, och t.o.m spelade i Kina vad jag vet, men Roger tuffade på med sina texter och skriverier i mycket annat och det gjorde han rätt i, vårat band var mer en skoj grej då, vi skulle låta oslipade,halvtokigt och utflippat, det var inte musiken i fokus utan texter och galna upptåg, nån som gillade musik skulle nog placera oss i dålig korprock snarare..
Man behövde nog tre stora stark och vara på humör för att uppskatta oss, och tillräckligt dum för att missa poänger i några av texterna , som sagt bara ploj allt egentligen.
Hade vi kanske satsat lite mer på tekniskt musiken, filat på allt, övat mer och tänkt till så kanske vi hade blivit nåt mer än en parantes, men ambitionen var nog inte sådan då. Och hela grejen hade varit borta. Band som ville bli nåt fanns det hyllmeter av och många duktiga musiker blev till just i Umeå och denna tid, och som hittade sina platser och är framgångsrika ännu i dessa dagar.
Mollrör som sagt,..var nåt jag dock minns vagt, nåt som Roger gjorde nån singel med, med vår låt " Holger", lär finnas på YouTube , all heder åt Roger från min sida dock, Roger var verkligen Ragnar Burman ( som ibland var ett av hans artistnamn när vi lirade).
Martin, antagligen den mest musikaliska av oss, och rent tekniskt bättre av oss alla, trots det så hamnade ju han och Gillén väldigt i skymundan, men utan dom hade det låtit värre än det redan lät...men vi hade skoj iallafall, det kan man inte glömma dock. Martin hanterade både fiol och gitarr, och spelar på ännu i dessa dagar med olika projekt. Att vi fortfarande har samma kontakt, trots avståndet, är verkligen en klick glädje för mig, jag ser nog Martin som en av mina absolut bästa och äldsta vänner och vi kan ses när barnbarnen skall besökas och han är i stora staden.
Många spelningar på Gamla Kåren var speciella, det var trång och publiken stod nästan på en och det kunde vara ett speciellt tryck just där, mycket blev improviserat, men skoj.
Med tanke på att detta var under 70 talet när man rökte inomhus, både det ena och andra dessutom så var oftast sikten 2 meter från scenen, så var det liksom ett perfekt ställe på nåt sätt...man kunde bara ösa på oavsett vilka som var där och kollade, man kunde liksom bara göra vad man ville göra just då....
Jag har själv mindre koll på hur många gånger vi lirade på just Gamla Kåren, men det bör ha varit ett antal iallafall, det lustiga är att jag noterade att morgongymnastik på SVT under 2022 sänts några gånger med en frisk tant som gympar just på den lilla scenen, tänk så det kan bli...
Jag har nåt svagt minne om nåt med en kväll med andra som var med och uppförde nåt slags julspel, eller nåt med Jesus, Gud på just GK och vi lirade till detta spektakel , men körde Rocky Devil Show efter det, har för mig att det dock blev en väldigt stökig kväll den gången.
Nån slags dragkamp mellan Jörgen och Roger, dvs finska tanten och Rocky..
Jörgen, en mycket intelligent man, hade då nån slags sidekick roll till Roger, men dom två skrev texter som skulle hålla även i denna tid, fyndiga rim var dom båda bra på, När Roger svävade ut i rymden var det mest Jörgen som halade in raketen till jordytan igen..
På denna bild skulle han vara Rödluvan och Roger var vargen i nåt konstigt vi hade hittat på tror jag, ett svagt minne om just den grejen, men nån annan kanske minns bättre?
Jörgen försvann lite mer från Peanuts när det blev senare spelningar, efter vi egentligen lagt av som band, av olika anledningar, vi spelade dock i Stockholm mycket med olika grejor på 80-talet , sen hade vi, när vi flyttade till Ångermanland ett nytt band Jörgen och jag ,Brasse, Kåre och Polarn Per, som fick namnet Ryktet Går, och som blev lite ett band som på nåt sätt verkade bli Skogsnäs kollektivets representanter, vi lirade även då i Stockholm, 1979 var vi med på Rock mot Atomkraftsgalan på Konstfack, där alla från GudiBrallan till Carl Gustav Lindstedt var med, skoj... , blev lite för mycket av "progg" på slutet och inget som jag själv direkt var sugen på och jag lämnade också det bandet efter ett tag, det blev lite för mycket , men dom fortsatte och hade glada dagar.
Nån slags dragkamp mellan Jörgen och Roger, dvs finska tanten och Rocky..
Jörgen, en mycket intelligent man, hade då nån slags sidekick roll till Roger, men dom två skrev texter som skulle hålla även i denna tid, fyndiga rim var dom båda bra på, När Roger svävade ut i rymden var det mest Jörgen som halade in raketen till jordytan igen..
På denna bild skulle han vara Rödluvan och Roger var vargen i nåt konstigt vi hade hittat på tror jag, ett svagt minne om just den grejen, men nån annan kanske minns bättre?
Jörgen försvann lite mer från Peanuts när det blev senare spelningar, efter vi egentligen lagt av som band, av olika anledningar, vi spelade dock i Stockholm mycket med olika grejor på 80-talet , sen hade vi, när vi flyttade till Ångermanland ett nytt band Jörgen och jag ,Brasse, Kåre och Polarn Per, som fick namnet Ryktet Går, och som blev lite ett band som på nåt sätt verkade bli Skogsnäs kollektivets representanter, vi lirade även då i Stockholm, 1979 var vi med på Rock mot Atomkraftsgalan på Konstfack, där alla från GudiBrallan till Carl Gustav Lindstedt var med, skoj... , blev lite för mycket av "progg" på slutet och inget som jag själv direkt var sugen på och jag lämnade också det bandet efter ett tag, det blev lite för mycket , men dom fortsatte och hade glada dagar.
Martin, jag och Jörgen hade senare lite saker på gång med band sen i Stockholm, men jag klev av i ganska tidigt skede, men vi hann spela in lite då jag fick lite mixjobb på MNW studio i Waxholm och bytte lite lön mot studiotid för oss, det var skoj och lite mer fokuserat på musiken då. Vid lite mer minnes arkeologi med Martin så kom han ihåg att vi hade nåt band som hette Rappaflash (?), och var lite funkiga, spelade in lite i Montezumas studio en gång, med bl.a Colin Dyall på sax, skoj och säkerligen funkigt!
Men för Jörgen blev det sen Öland och Magister / rektor och jag vet inte vad, saknar honom dock men efter många försök lämnade jag detta till hans val, så jag vet han sprider samma sinne var och vad han nu gör i dessa dagar.
Rocky igen, vi gjorde en gång ett gigg -76 på Krogen Krogen i Umeå när Sveriges Radio skulle spela in ett program kallat Tonkraft, det var flera band då, men vi var ganska småfega den gången eftersom det var radio. Jag vet att jag nån gång fick ett kassettband med den radiosändningen, undrar hur det lät egentligen för det har jag tyvärr inte kvar....
Rocky igen, vi gjorde en gång ett gigg -76 på Krogen Krogen i Umeå när Sveriges Radio skulle spela in ett program kallat Tonkraft, det var flera band då, men vi var ganska småfega den gången eftersom det var radio. Jag vet att jag nån gång fick ett kassettband med den radiosändningen, undrar hur det lät egentligen för det har jag tyvärr inte kvar....
Men några andra gånger tidigare var det mer wayout, bl.a den gången vi startade med att tända städbelysningen på Krogen Krogen när folk fyllnat till lite och väntade på skojrock, vi ramlar in klädda som socialfall med EPA kassar med mellanöl , bleksminkade och mörkblåa under ögonen och Roger öppnar med sina väl valda ord "- Vi skall börja med en låt om självmord....." publiken blev knäpptyst och deras öl blev avslagna på några sekunder bara, riktigt tvärstopp i yrandet.....
Vi spelade sen nåt långsamt, trist elände som låt skit,och folk bara gapade , sen snabbt ut , släckte städbelysningen ,bytte supersnabbt om till idiotkläder , och rusade in och rockade loss i 100, det tog minst 10 minuter innan folk började hänga på igen, verkligen skitrolig grej för oss, säkerligen hemskt för publiken som var där....
Jag vet det. eftersom en vän berättade en gång ,som var där med en vän från Luleå ,som då utlovats en skitrolig kväll med skitroligt band och blev serverad detta...."Va fan menar dom med detta????!!!" , och det var ju det som var så roligt för oss att vi inte alls menade nåt, bara göra nåt oväntat...i efterhand kan man ju tycka vadsomhelst, jag hade nog gått hem om jag själv varit där som publik kanske...
Roger lite mer normalt, så det bör vara en bild från replokalen eftersom vi alltid skulle klä ut oss annars, och gärna med besked, vi hade ju flera olika band då, med alla konstiga namn, Sture Molin, Mitt livs Nåväl, Jörgen Edman & Spolarna m.fl i olika konstellationer , jag var med i några med folk jag glömt antagligen.
Roger lite mer normalt, så det bör vara en bild från replokalen eftersom vi alltid skulle klä ut oss annars, och gärna med besked, vi hade ju flera olika band då, med alla konstiga namn, Sture Molin, Mitt livs Nåväl, Jörgen Edman & Spolarna m.fl i olika konstellationer , jag var med i några med folk jag glömt antagligen.
Men det finns en bok om musiklivet 50-90 talet , av Jan Hovenberg, som jag fick av honom ,och tyvärr slarvade bort, vore skoj att titta i igen, men där fick vi lite stämpeln att vi dog ut p.g.a droger, vilket var en sanning med modifikation dock, det var mer att Roger pallade kanske inte riktigt livet alltid, vi andra var för blajiga helt enkelt. Rogers djup som person var lika djupt som vi andra i pajas kläder vid giggen var ytliga.
Minne: Vi skulle få skivkontrakt med Sprängkullen i Göteborg, packa bilen och spela in singel, skoj!!
Vi kom dock enbart till själva packningen då Roger då blivit lite Denim Devil på riktigt så det var bara att lägga ner allt tills Roger mådde bättre...men så är det och vi skulle ändå aldrig blivit kända eller sålt många ex då vi helt enkelt var ett live band, liksom grejen med Peppe´s vill jag gärna tro själv..
Martin igen, antagligen samma replokal eftersom han också ser normal ut på bilden. Martin är en bra gitarrist och en bra musikskapare ännu, han gav oss lite "kvalité" i skrålet, eftersom han just var bra på att spela, själv har jag aldrig varit bra,kunnat lira lite olika instrument men tyvärr aldrig sådär bra som en del lärde sig hantera sina instrument.
Ett gigg vi gjorde också efter vi lagt av, tror att Roger fixade det och bad alla ställa upp igen, men Jörgen ville / fick inte så vi tog Götson på bas istället, på nåt som hette Artic, Atlantic, eller nåt på A i Umeå iallafall, så hade vi med Kjelle Portello, dvs Kee Marcello som då hade nått toppen med att vara rockstjärna big time i Europe och drittade runt i världen men hårman av rang och axelvadd , till och med hade Benty som gitarr Roadie med sig, Umeå´s legend som hade gitarr verkstaden, "Strängar & Sånt", som Johan Norberg ( duktigt gitarrist från Umeå) skev en krönika om, en träffande berättelse som Kee tipsade om...
Minne: Vi skulle få skivkontrakt med Sprängkullen i Göteborg, packa bilen och spela in singel, skoj!!
Vi kom dock enbart till själva packningen då Roger då blivit lite Denim Devil på riktigt så det var bara att lägga ner allt tills Roger mådde bättre...men så är det och vi skulle ändå aldrig blivit kända eller sålt många ex då vi helt enkelt var ett live band, liksom grejen med Peppe´s vill jag gärna tro själv..
Martin igen, antagligen samma replokal eftersom han också ser normal ut på bilden. Martin är en bra gitarrist och en bra musikskapare ännu, han gav oss lite "kvalité" i skrålet, eftersom han just var bra på att spela, själv har jag aldrig varit bra,kunnat lira lite olika instrument men tyvärr aldrig sådär bra som en del lärde sig hantera sina instrument.
Ett gigg vi gjorde också efter vi lagt av, tror att Roger fixade det och bad alla ställa upp igen, men Jörgen ville / fick inte så vi tog Götson på bas istället, på nåt som hette Artic, Atlantic, eller nåt på A i Umeå iallafall, så hade vi med Kjelle Portello, dvs Kee Marcello som då hade nått toppen med att vara rockstjärna big time i Europe och drittade runt i världen men hårman av rang och axelvadd , till och med hade Benty som gitarr Roadie med sig, Umeå´s legend som hade gitarr verkstaden, "Strängar & Sånt", som Johan Norberg ( duktigt gitarrist från Umeå) skev en krönika om, en träffande berättelse som Kee tipsade om...
(Av en anledning kommer jag ihåg tidigare, men tanke på just Kee också att när jag jobbade på Kårhuset i Stockholm, så när jag släpade upp monitorer på scenen för gruppen Noice, en gäng parvlar som var omyndiga, så bad jag en som stod i vägen att flytta lite på sig, inte stå vägen, och när han vänder sig om så är det Kjelle! Lätt överraskad med tanke på att fusion jazz var deras grej minns jag i Umeå, och nu lirade han med dom, jodå, vägar korsas på det mest underliga sätt ibland.....)
Men nu skulle han hoppa in på detta gigg med oss i Umeå.Jag minns att han fick spela på nån slags mini gitarr flankerade av våra körtjejer ( spirella) och naturligtvis så spelade han skiten av oss andra även på den, men jag kommer ihåg att vi hade nån slags tävling för publiken att svara på frågan ,: "Vad är meningen med livet egentligen?", "Finns Gud?" och priset var en flaska Portello, eftersom för oss var Kjelle alltid Kjelle Portello, oavsett internationellt namn han ville oss använda.
Men nu skulle han hoppa in på detta gigg med oss i Umeå.Jag minns att han fick spela på nån slags mini gitarr flankerade av våra körtjejer ( spirella) och naturligtvis så spelade han skiten av oss andra även på den, men jag kommer ihåg att vi hade nån slags tävling för publiken att svara på frågan ,: "Vad är meningen med livet egentligen?", "Finns Gud?" och priset var en flaska Portello, eftersom för oss var Kjelle alltid Kjelle Portello, oavsett internationellt namn han ville oss använda.
Nåt förvirrat par fick sitt pris på scenen och sin flaska Portello att dela på....
Kee spelar ju på ännu i dessa dagar, och maken till tekniskt gitarr under är svårt att hitta, och hans nyanser från Jazz till allt gör honom fortfarande för mig till en unik musiker....och en väldigt, väldigt trevlig person! Skoj att vår musiklärare George gav mig 5:a i musik och samma lärare ett år senare gav Kee rådet att skita i detta med gitarr eftersom hans fingrar var som korvar, så han skulle aldrig bli mer än en medelmåtta....
jo, så det kan gå i livet......man blir vad man förtjänar antagligen..
Jörgen , Finsk tant, dvs han hade snott sin morsas kläder, hittat nån peruk och varför finsk tant skulle var grejen vet nog bara han, kommer ihåg detta vagt bara, men gigg på Gamla kåren ser man på bilden.
Det där med att vi klädde ut oss...mycket var nog för att inte bli sett som ett slags "proggband" , det var ju inget man ville, att alls bli nåt slags politiskt band var inget för oss, trots lite politik i texter och så, .minns att ingen direkt plan nog fanns på giggen vad man skulle ha för kläder, en stor säck med allehanda avlagt fanns i lokalen, och mest skumt vann oftast....bara vi inte stod där i manchesterbrallor och sjöng om Chile, och det var nog bara Rocky och Bertil det fanns nån slags plan för hur dom skulle gestaltas....
Roger igen, osminkad dock, ser nästan normal ut men inne i skallen på den mannen var det sällan normalt, han var då väldigt påhittig, snabb i repliken, fyndig, supernervös och gjorde oftast ett superjobb att anta utmaningen att vara frontfigur , han ville men svettade sönder ett flertal av mina gitarrer.
Roger tog ju vidare Popping Peanuts som senare blev Mollrör (?) och gjorde även en skiva som släpptes med några av våra låtar, som antagligen Roger ändå var den som gjort just dom, sen blev det Spirella Girls som t.o.m hade nån fotbolls hit med Brolin i namnet, och t.o.m spelade i Kina vad jag vet, men Roger tuffade på med sina texter och skriverier i mycket annat och det gjorde han rätt i, vårat band var mer en skoj grej då, vi skulle låta oslipade,halvtokigt och utflippat, det var inte musiken i fokus utan texter och galna upptåg, nån som gillade musik skulle nog placera oss i dålig korprock snarare..
Man behövde nog tre stora stark och vara på humör för att uppskatta oss, och tillräckligt dum för att missa poänger i några av texterna , som sagt bara ploj allt egentligen.
Hade vi kanske satsat lite mer på tekniskt musiken, filat på allt, övat mer och tänkt till så kanske vi hade blivit nåt mer än en parantes, men ambitionen var nog inte sådan då. Och hela grejen hade varit borta. Band som ville bli nåt fanns det hyllmeter av och många duktiga musiker blev till just i Umeå och denna tid, och som hittade sina platser och är framgångsrika ännu i dessa dagar.
Mollrör som sagt,..var nåt jag dock minns vagt, nåt som Roger gjorde nån singel med, med vår låt " Holger", lär finnas på YouTube , all heder åt Roger från min sida dock, Roger var verkligen Ragnar Burman ( som ibland var ett av hans artistnamn när vi lirade).
Enligt mig iallafall så är Roger en stor tänkare, en man med sin syn på saker, en tillgång för oss alla med sin betraktning av världen. Jag minns fragment av diskussioner vi hade då, där pärlor av insikt redan då imponerade på mig iallafall.
Jag vill vara en av luffarna i kosmos med honom även i fortsättningen.....
Lars (Lollo) Gillén, the American Eagle, av nån outgrundlig anledning, med den Amerikanska flaggan och allt, speciellt örn näbben i plast måste ha varit. jobbig att spela trummor med en hel kväll, men valet var antagligen hans eget så..Lars, gick tyvärr bort för tidigt, han var en väldigt sympatisk kille, alltid trevlig och Glader typ, en sån jag tror alla gillade bara och det var en glädje att ha en sån grund för takten i bandet med, när vi andra var runt i universum med ideér så brukade dom landa mjukt med Lars.
Lars (Lollo) Gillén, the American Eagle, av nån outgrundlig anledning, med den Amerikanska flaggan och allt, speciellt örn näbben i plast måste ha varit. jobbig att spela trummor med en hel kväll, men valet var antagligen hans eget så..Lars, gick tyvärr bort för tidigt, han var en väldigt sympatisk kille, alltid trevlig och Glader typ, en sån jag tror alla gillade bara och det var en glädje att ha en sån grund för takten i bandet med, när vi andra var runt i universum med ideér så brukade dom landa mjukt med Lars.
På den tiden jobbade han i universitets bokhandel minns jag, men den trummis vi skulle ha bara.
Inte säkert om denna bild är från ett gigg vi gjorde med anledning av Svenska proggrörelsen hade ett stormöte i Umeå, där Stacken var föreningen i den rörelsen för Umeå, Vi inbjöds att spela och hälften var ju med i KFMLR typ säkerligen eller i andra hundratal olika av dom vänster progg organisationer som fanns då, men vi tänkte att skoja på med nåt som Veckans Brott, eller Levar Hotel, Hemming Sten inte passade,
så vi drog en långsam version av nåt som vi kallade ,
" Lyssna Majakovski på vinden brus", lät ju super proggigt, men texten häcklade publiken egentligen men alla där missade poängen, ett genidrag av Roger och Jörgen och ett av mina bästa minnen.
Vi gjorde långt senare, efter vi lagt av bl.a ett gigg, med Götson igen på bas istället på ett ställe som hette Skytten, en sylta i Umeå och SVT tänkte att vi skulle spela en låt vi spelat länge tidigare som var en med text av en riktigt original och poet som hette Sixten Landby ( som många tror var farsa till Rolf Lassgård och även Lasse Brandeby ,vilket han säkerligen var ,för Sixten var en frögurka av mått på 50-60 talet runt om i Sverige ) och hade även den smickrande benämningen "Buffeln från Hissjö" .
Han var ju liksom i sig själv senare en legend med sin butik / skivbolag Garageland i Umeå, massvis med skivor och ett driv i just musik som var hans glöd,han hade ett band som hette Pinheads, men som sagt var han en verkligen omtyckt person av många.
Vi hann iallafall träffas innan han gick bort, jag fick höra att han var sjuk, så jag åkte upp till Umeå och Lollo, jag och Martin hade en sista fika och en väldigt trevlig stund vilket kändes bra för var och en av oss, då han hade hoppet uppe, vilket i efterhand var bra men tyvärr visade sig inte riktigt bli som alla kanske önskat....
Rocky igen, tydligen i position att visa var Pappas pung var...en annan profil var ju Bertil Kött, nån slags känga till dominans inom affärsvärlden om jag kommer ihåg rätt, minns att det var Hitler, affärsnamn och Baghwan rörelsen som blev mål för oss, jag var tydligen Tomte i läderställ som sökte lärjungar,
Bertil Kött ( Roger) yrade runt och av nån anledning så var Finska Tanten nu negress, Jörgen i skokräm och funkbas....diffusa minnen tyvärr av det, men det finns på sopig video som antagligen Kire Amkoff spelade in, vi själva hade inte ens kamera och hade vi haft hade det ändå aldrig tagits bilder...så skoj att dom var lite framsynta redan då nu när man själv snart kör på sluttampen på livets grusväg....
Rocky igen, tydligen i position att visa var Pappas pung var...en annan profil var ju Bertil Kött, nån slags känga till dominans inom affärsvärlden om jag kommer ihåg rätt, minns att det var Hitler, affärsnamn och Baghwan rörelsen som blev mål för oss, jag var tydligen Tomte i läderställ som sökte lärjungar,
Bertil Kött ( Roger) yrade runt och av nån anledning så var Finska Tanten nu negress, Jörgen i skokräm och funkbas....diffusa minnen tyvärr av det, men det finns på sopig video som antagligen Kire Amkoff spelade in, vi själva hade inte ens kamera och hade vi haft hade det ändå aldrig tagits bilder...så skoj att dom var lite framsynta redan då nu när man själv snart kör på sluttampen på livets grusväg....
En annan var Denim Devil, nån slags artist som dukade under med att kommersialisera sig max, men jag kommer inte riktigt ihåg tyvärr...
Inte säkert om denna bild är från ett gigg vi gjorde med anledning av Svenska proggrörelsen hade ett stormöte i Umeå, där Stacken var föreningen i den rörelsen för Umeå, Vi inbjöds att spela och hälften var ju med i KFMLR typ säkerligen eller i andra hundratal olika av dom vänster progg organisationer som fanns då, men vi tänkte att skoja på med nåt som Veckans Brott, eller Levar Hotel, Hemming Sten inte passade,
så vi drog en långsam version av nåt som vi kallade ,
" Lyssna Majakovski på vinden brus", lät ju super proggigt, men texten häcklade publiken egentligen men alla där missade poängen, ett genidrag av Roger och Jörgen och ett av mina bästa minnen.
Hittade dock en bild på en affisch , kan vara från det, skall vara från -76, så det bör stämma iallafall på årtalet typ. Tydligen blev vi bara "Peppe´s" på den, var väl för långt namn vi hade, eller så hade den som gjorde affischen en släng av lathet eller liknande....
Vi gjorde långt senare, efter vi lagt av bl.a ett gigg, med Götson igen på bas istället på ett ställe som hette Skytten, en sylta i Umeå och SVT tänkte att vi skulle spela en låt vi spelat länge tidigare som var en med text av en riktigt original och poet som hette Sixten Landby ( som många tror var farsa till Rolf Lassgård och även Lasse Brandeby ,vilket han säkerligen var ,för Sixten var en frögurka av mått på 50-60 talet runt om i Sverige ) och hade även den smickrande benämningen "Buffeln från Hissjö" .
SVT hade gjort en dokumentär om dessa två bröder och tyckte att då skall vi ju vara med, och det var vi efter att Roger ringt runt och frågat om jag ville komma upp till Umeå och dom flesta andra skulle ställa upp. Roger pratade lite djupt efter låten i en intervju om Sixten´s genialitet, men se programmet och döm själva.
Jag kommer ihåg att vi mötte Sixten och han sa att han gillade oss vilket jag då tänkte var konstigt för han lär inte ha varit på nåt av våra gigg iallafall, med tanke på att ingen av bröderna tydligen duschat på åratal, och inte var gäster som skulle släppas in på vare sig Krogen Krogen eller GK, sa att han hade också massa bra dikter ( eftersom han var en poet) , mer än den som vi lirade "Killa mig på Killimanjaro" , gissar att vi hade lirat den några gånger så nånstans hört av vi spelade den ( Det var Roger både hittat och som insett storheten i Sixten´s dikter än vi andra i bandet, för oss var bröderna en av alla original i Umeå då, "Bertilda" t.ex, vår egen lilla transa som lyckades överleva det elände han måste stått ut med....).
SVT har programmet, "Två fria män", finns nog på SVT Play än idag....
Rolig som fasen var Sixten iallafall, geni? tja, alla har en åsikt och dokumentären är verklige värd att se, inte för vårt deltagande utan dessa bröders liv och tänkande, Umeås kufar och original från Håkmark...
Ett annat skoj gigg på Dragonskolans aula som blev efter att nåt riktigt skumt band som hette Henry Cow som vi var på av nån anledning, där en modern dans av Egna Ben, två kvinnliga vänner som hade en dansgrej som förspel till bandet som verkligen var "avantgardism i kubik" så gjorde vi en special tolkning av detta, med bandnamnet Ronny Räv & Hans ben, där vi bakom en skärm fick till Jörgens siluett snyggt, jag spelade med plektrum på flygeln strängar och ett par kastanjetter , och Jörgen uppförde en manlig striptease , till komplett näck vilket av publikens reaktion tydligen inte hade samma kulturella värde som Henry Cow´s konsert, men först efter det så förstod alla att det som förväntades av oss inte var seriöst som dom hoppats på, vi hade dock skitroligt att även driva lite med avantgarde modet som var populärt just då, allt har ju sina trender, även då....
Ett annat skoj gigg på Dragonskolans aula som blev efter att nåt riktigt skumt band som hette Henry Cow som vi var på av nån anledning, där en modern dans av Egna Ben, två kvinnliga vänner som hade en dansgrej som förspel till bandet som verkligen var "avantgardism i kubik" så gjorde vi en special tolkning av detta, med bandnamnet Ronny Räv & Hans ben, där vi bakom en skärm fick till Jörgens siluett snyggt, jag spelade med plektrum på flygeln strängar och ett par kastanjetter , och Jörgen uppförde en manlig striptease , till komplett näck vilket av publikens reaktion tydligen inte hade samma kulturella värde som Henry Cow´s konsert, men först efter det så förstod alla att det som förväntades av oss inte var seriöst som dom hoppats på, vi hade dock skitroligt att även driva lite med avantgarde modet som var populärt just då, allt har ju sina trender, även då....
Som sagt, lite bilder jag hittade, skrev nåt här om dessa och den lustiga perioden med detta band i Umeå kring 1974-76 och vad jag minns......min egen musik numera är galaxer ifrån vad vi i Peanuts lirade då, vilket jag personligen är glad för, men minnena från det är dock väldigt roliga....
